Vad är det som gör att vi människor kan uträtta stordåd inom vissa områden, men samtidigt vara nästan oförmögna till att göra saker som andra har lätt för?
Är det brist på kompetens? Brist på engagemang? Är det fel prioriteringar eller är det bara tråkigt?
Ägarledda bolag är ju ofta byggda på en eller flera ägares idéer om själva verksamheten. Att skapa eller sälja något. En specialistroll.
Vad händer då om arbetsuppgifterna som företagsledare innebär att ägarna måste göra andra saker som inte ligger särskilt varmt om hjärtat?
Det kan resultera i att uppgifterna inte blir gjorda. Att saker läggs på hög och i värsta fall skapar små eller stora problem längre fram.
Rent teoretiskt kan ”gaffelmodellen” ge en del svar på frågan.
”- Resultat skapas av rätt prioriterade uppgifter, utförda i den kvantitet som krävs för att uppnå den kvalitet som förväntas.”
Så om du eller någon i din organisation inte får den effekt du önskar dig i någon uppgift, behöver det inte handla om kompetensbrist, fast det ligger nära till hands.
Lägger vi till ordet LUST i modellen, så förklarar det saken lite bättre. Om lust saknas så kommer uppgiften inte att prioriteras.
Rätt person på rätt plats brukar innebära att lusten finns för de uppgifter som ska göras.
De här alternativen finns att välja på:
- Gilla läget, gör det ändå.
- Ändra läget, delegera och ta hjälp.
- Byt läge, ändra din tjänst.
Vilket alternativ gillar du bäst?
